belöning

Hämtade ut min kandidatexamen idag. Det första jag gör är att tappa den i en vattenpott (av misstag). Så mycket värderar jag 3 år av hårt pluggande tydligen. Kan ju inte direkt säga att jag gjort mycket av min studentexamen heller, det bästa den gjort är att få mig in på psyckan men that's it. Så nu ligger min blöta examen på sängen och torkar, bit för bit. Jag kollar på alla kurser men har förträngt hur många timmars pluggande som ligger bakom de där kurserna och vitsorden. Jag känner inte stolthet, känner mest "jaha". Det ändrar ingenting. Det känns som ingenting jämfört med känslan av att komma in på psyckan, en av de populäraste linjerna och därför också svårast att komma in.

En psykologie kandidat kan jobba högst som assistent. Någon psykolog är man inte ännu. Jag har ännu en gradu (som jag inlett), 2 stora kurser och ett halvårs praktik innan jag kan titulera mig psykolog. Då kanske jag känner stolthet, kanske gråter en tår, kanske upplever något mer än "jaha".

Däremot har mina studier hjälpt mig att få det välsignade arbetet jag har nu och som jag idag känner extra stor glädje för :)