enkelhet

En sak som tilltalat mig mycket på senare tid är enkelhet. Jag har varit med om flyttar som avslöjat att hälften av det vi äger är totalt onödigt och min egen klädgarderob svämmar bokstavligen över av saker jag egentligen inte behöver. Trots det "fattiga" studielivet är vårt torrvaruskåp så fyllt med mat att jag hamnar sätta en del i ett skilt uttrymme. Varför allt detta? Varför har jag så mycket att jag upplever en sting av stress när jag ser på det. Inte känner jag mig i alla fall lugnare av att jag har mycket, nej paradoxalt tvärtom. Jag vill ha mindre. Den som har mest när hon eller han dör vinner inte, men möjligen dör tidigare av den stress det ständiga "ha-andet" orsakar.

Sen jag kom till Åbo har jag därför levt på det jag har i det där torrskåpet och frysen. Saker jag inte uppskattat har nu blivit till skatt. Om man bara gör det bästa av det lilla, men kvalitativt goda man har får man så mycket mer ut än att ha massor man inte uppskattar. Jag tuggar extra många gånger maten som jag vet är begränsad, jag njuter också mer. Jag känner ro. I all sin enkelhet.