Är det bara jag eller har världen blivit extra kroppsfixerad den senaste tiden? Kanske beror det på att vi äntligen har en sommar när vi har värme nog att visa våra kroppar. Känns som nästan vartannat blogginlägg och nyhet, oavsett forum, är kopplat till kroppen/vikten. Kroppen är inte längre ens ensak, det är politik.
Du ska tänka om och göra så här med din kropp men inte så här... Ja, ja vi vet väl det. Ät rätt och rör på dig och glöm vågen och måttbandet. Lyckas vi hålla oss sunda och i ett sunt förhållande till våra kroppar och till mat och träning, eller är det inte en ständig balansgång? En ständig kamp?
Vad är sunt längre? Är 2 dagars fasta sunt? Ja, jag vet vad de gör åt våra kolesterolvärden men hur kan vi hela tiden tro att vi måste kämpa mot kroppen hela tiden? Andra förespråkar att vi ska lyssna till kroppen, men som vi vet har alla dieter och experimenterande gjort oss ganska döva eller också har kroppen gett upp och slutat prata, för varför prata om ingen lyssnar. Å om vi ger oss efter kroppens behov, det kroppen nånstans vagt viskar, hur vet vi att det inte är knoppens behov? Å kan man överhuvudtaget skilja på dessa två?
Jag tror många som jag blir bara förvirrade av allt vi ser och hör och läser. Å när man blir riktigt förvirrad så vill man bara ge upp. Eller så försöker man hitta vad som fungerar för en själv eller pröva något helt annat. För varje kropp är unik, liksom vi länge vetat om att varje knopp är unik. Vi kanske måste acceptera våra kroppar och knoppar och dess förutsättningar före vi dömer dem, förändrar dem eller kan börja älska dem.
Å voilá, har även jag deltagit i kroppsfixeringspratet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar