ett cafébesök att minnas.

Hela sommaren har jag väntat på den perfekta kvällen för att besöka ett café intill Fölisön. Igår var den. Å stället var helt unikt, allt från försäljaren till kopparna till möblerna. Jag cyklade på en kulle där blommorna växte utan vidare kontroll. De halvt fallfärdiga trapporna till ytterdörren välkomnade mig med blommor på sidorna, så att jag fick vänta tills ett europeiskt par hunnit varsamt gå ner. Ett gott tecken, tänkte jag. Kommer folk från alla möjliga kanter hit så är det nog bra.

Väl inne möttes jag av doften av kaffe, te och den där farmorsdoften. Eller mormorsdoften, min mormor har jag aldrig sett baka så jag känner en farmorsdoft. På ett stort bord finns kakor, kex och bakelser i alla möjliga färger och konsistenser. Jag hinner önska att det vore kakbuffée så att jag kunde prova lite av varje. Till mitt stora förtret är det rena motsatsen. En pyttenytte bakelse kostar 7,5 euro och en lika liten pajbit kostar 11 euro. Inte mindre skrämmande kostar både kaffet o teet 5 euro, men som en liten tröst får du dricka så många koppar du vill. Å det vill du, för här kan du spendera en hel kväll, precis som personen jag fick tipset om brukar göra.

Jag nöjde min redan fulla mage med en stor kopp kaffe i en av de brokiga (läs: grön o vitprickiga) kopparna, eftersom den legendariska chokladkakan ändå var slut. Jag satte mig ut på verandan, även om man kan välja att sitta inne i ett rum som  får mig att tänka på café art i Åbo, eller på gräsplätten intill där stolar finns utsatta. Men nej, för mig är den perfekta platsen att sitta i en skön fåtölj som det hänger filtar över och som ger mig den där sköna sommarkvällskänslan när jag blickar ut över blomhavet och när solens strålar diskret når mig.

Det finns andra där, men jag kan lugnt sitta där och läsa min tidning, där jag får tips för min kommande berlinresa. Spänningarna efter stressen, huvudvärken flyger längre bort ju längre jag sitter där till att slutligen försvinna helt. För hur kan man vara stressad i ett sånt här paradis? Jag dricker två stora koppar husets te även om jag hör att deras "minttute" är sagolikt. När jag efter 2h cyklar vidare är jag lyckligare än när jag kom. Lugnare. Nöjd.

 Jag fick mitt fina besök i Tamminiemenkahvila. Google it.