Jag hatar att vänta på besked. Mörka tankar går igenom mitt huvud då. Jag glider så lätt in på glaset är halvtomt när jag inte får veta direkt, förväntar mig det värsta, fast bara när det gäller mig själv. När det gäller andra är jag positivt förväntande, som om deras odds är bättre än mina för det mesta..
Som tur finns det choklad som tröstar, fin choko som V har köpt mig från båten med smak av salt och chili.
(Haha, vilken bra psykolog jag kommer bli då som erkänner mig redan till ägare av negativa automatiska tankar/scheman och "känsloätare". Tur att det ingen är perfekt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar