Skrev mitt "livs sista tent" idag. Känns som en viktig
milstolpe med tanke på hur stor del tenter och prov varit
av min vardag, hur de påverkar mitt humör, min tidsanvändning
och min syn på mig, som studerande och ibland även mig som människa.
Som barn belönades höga provresultat med pengar, med tiden
blev prestationskraven och kunskapstörsten
drivkraften. Tyvärr också tentångesten, som ändå lindrats med åren.
Inte så konstigt med tentångesten egentligen, när prestationen på
proven blir det som delvis styr ens framtid.
Ja, det är ett speciellt kapitel i livet som nu är avslutat. Det ska
belönas med manikyr, pedikyr och glöggmys med studiekompisar. För
mödan genom tiderna värd att belönas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar