Samtal om svaghet och styrka

Klockan är lite efter 22.00 och jag kom nyligen hem från jobbet. Det är lördagkväll å jag ser mest framemot att somna in. Har varit en lång dag, har hunnit såväl tvätta kläder, göra mat, träna, träffa syster och jobba. 

På jobbet kom en f.d. narkotika missbrukare in och diskuterade med mig i över en timme. Han pratade med stor insikt om hur missbruket börjat, hur det växte sig till att bli allt i hans liv till att han slutligen kom till en punkt i livet, i finkan nära på institutionaliserad, då det endast fanns två alternativ: sluta droga eller sluta leva. 

Lyckligtvis valde han det första å idag är han en av de procentuellt få som lyckas leva ett liv utan droger efter åratal av missbruk. Men drogfri sade han sig ändå aldrig vara på ett sätt; drogerna har format hans hjärna vilket innebär att hans hjärna alltid kommer att vilja ha droger. Till denna kraft är han maktlös. Han beskriver det som en kronisk sjukdom, där ett enda piller kan göra att han halkar dit igen. Men han har genom att erkänna sin svaghet för denna makt lärt sig hålla sig undan droger, han har lärt sig att även om den påverkar hans tänkandet är hans beteende fortfarande under hans viljemässiga makt. Genom att han avhåller sig helt och varje dag på nytt bestämmer att det enda målet han behöver nå, en dag i taget, är att hållas nykter, så klarar han av att leva ett rikt liv idag. Det sociala beroendet innebär dock att han aldrig kan umgås med sina gamla vänner längre; han behöver drogfria vänner. 

Ingen har tidigare beskrivit drogproblematiken så tydligt gör mig som denne fd brukare, trots otaliga böcker jag läst om problematiken. Eller åtminstone gick infon fram till mig denna gång. Å trots att jag inte använder eller använt droger, är mycket av det som han lärt ur AA och NA sådant som vem som helst kunde ha nytta att fundera igenom; en inställning till livet där varje dag ses som en egen utmaning och där det räcker att vi gör vårt bästa och håller oss i från destruktiva handlingar.