Tankar å kritiska röster

Dagen då jag återupptog graduskrivandet är här med all sin ångest och känslor av otillräcklighet. Helt ärligt känner jag bara att det här är en för stor bit för mig, att jag inte har det i mig att skriva en gradu. Att min kompetens inte räcker eller min förmåga i engelska, statistik eller analys. För att inte nämna förmågan att vara källkritisk och omfatta essensen av uppsatser. Jag är rädd för att bli avslöjad för att jag inte kunde min sak, att jag på något märkligt sätt hade skapat en copy- paste uppsats som sen blir ratad i urkund. Ja, det existerar helt enkelt en massa spöken kopplat till processen som är av varierande realistisk grad. Å jag får använda all min psykologiska kännedom för att inte låta dem störa mitt varande. 

Jag önskar att jag om ett år, då gradun förhoppningsvis är godkänd och inbunden, tittar tillbaka till detta inlägg och kan återkalla de tankar som jag uppfylls av. Jag hoppas jag kan se på dessa negativa tankar som de lögner de alltid varit. Eller åtminstone som onyanserande.