Jag började ju ett par bloggar till men de kändes inte som jag.
Å just nu är jag inne i en period där jag behöver påminna mig om vem jag är.
För de senaste 3 månaderna har inneburit mer förändringar i mitt liv än jag kunnat förstå. Vips är jag helt ur mitt sociala sammanhang, helt utan kontakt med de flesta personer som utgjort min fritid å vardag, alla de saker som utgjorde min vardag, de tider å rutiner, å i dessutom ett helt nytt ställe, i ett helt nytt hem, med nya möbler, dagligen i kontakt med mänskor som kan kännas mer främmande än finnarna jag tidigare inte kunnat identifiera mig med.
Så. Här är jag. Förvirrad, förlorad å vilse. Påminner mig om att man måste vara vilse för att hitta sig själv på nytt. Å kanske det att jag nu återerövrar bloggen är en steg i den riktningen. Eller så är det för att jag bara e feg å vill hålla fast vid det gamla, vilket också förstås är sant.
Jag vet ju förstås nu inte om min blogg kan bli det den var en gång, för mig eller för er, men den risken är jag beredd att ta. För jag behöver någon som lyssnar till mina ord. Jag behöver ett bollplank. Jag behöver skapa dialog ur min ensamma monolog. För mig själv, mer än för någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar