Kris!

Jag tänkte att det återigen var dags för en återgivning av den senaste veckan. Å jag märker ju hur jag ständigt känner behovet av att förklara mig för att jag skriver så sällan och kanske också för att jag skriver överhuvudtaget. Men så ligger det till och allt det beror på krisen jag hade i våras, som fått mig att ompröva flera områden i livet. Å bloggskrivandet och relationen till den blev en sak.

Å det har gått en så lång tid till dess att jag har tillräckligt med distans för att berätta om den. Eller överhuvudtaget namnge den, erkänna den. Men en kris hade jag nog.

Kris är ett så negativt ord att vi lätt blir rädda för den när den når oss. Å ändå tror jag att det är det bästa som kan hända oss. Krisen möjliggör förändring, förbättring och självinsikt. Den skakar om oss för att vi ska stanna upp och bygga om vårt tegelhus som är vårt liv på nytt, denna gång med mer flexibla tegel, med mer färg, med mer styrka. 

Det värsta vi kan göra är att undvika krisen och klamra fast i det som alltid varit. En anpassningsbar individ är en individ som klarar av att ta kriserna, kantstött men hel. Å en anpassningsbar person kan leva livet. Leva i upplevelsen av att hen lever. Å finna mening, förståelse, sammanhang. Krisen möjliggör den, ta den. Använd den väl.