prestationsångest och misslyckanden.

Jag har för mycket på gång på praktikplatsen just nu. Å jag hatar det. Jag stressar och pressar mig. Oavsett hur mycket jag försöker blir det inte rätt. Känns det som. 

Vid känsla av att jag gjort fel. Min hårda stränga röst som gör mig rädd. Trycker ner mig, Besvaras av problemlösaren som försöker hitta en lösning, skylla på någon annan, bara inte erkänna att jo, jag gjorde fel. För fel betyder skam, skuld, ångest. 

Jag vaknar om nätterna å ältar mina misstag. Frågar mig själv vad som är det värsta som kan hända. Svarar att misslyckas och att andra ska bli arga på mig för det. Även om de inte säger det. Noterar min bristande empati för mig själv. Hur ska jag lära mig förlåta mig själv för mina misstag? Hur ska jag lära mig mer självtröst och empati?

Svaret är ansvar. Att sluta skylla på andra. Att inse att jag är handlare. Aktiv mänska. Jag gör val och agerar, även när valen och handlingarna misslyckas.

 Finns det ens misslyckanden? Är de inte bara möjligheter att lära? Möjligheter att ödmjuka sig. 

Prestationsångest fortsätter in i arbetslivet, den lämnar inte en efter studierna. 

Jag behöver gå i terapi.