Varför är det så svårt att tycka om sig själv?

Jag möter dagligen mänskor i mitt arbete och läser i bloggar om mänskor som tycker dåligt om sig själv. Alltför ofta är det de yttre dragen som får mänskor att känna äckel, mindrevärde eller till och med hat mot sin spegelbild. Jag hamnar själv också i samma fälla: ser jag en bild där jag inte är i syns i den bästa vinkeln upplever jag "fyy" eller "ta bort", och jag känner att andras reaktioner om att "nejmen det där är ju en bra bild" är en lögn. 

Jag minns t.ex. hur jag än idag inte kan förstå att en fotograf tog studentbilder av mig i min "fula vinkel", kunde hon inte förstå att den vinkeln aldrig funkar för mig, hon som ändå ska kunna se sånt! 

Jag googlar frågan "varför hatar vi hur vi ser ut i bilder" och får detta svar:

"The issue is that we’ve grown up seeing ourselves as nobody else has, in a mirror. Because of this our image of ourselves, the one that we’re used to (even if we don’t like it), is actually a mirror image of what everybody else sees and what a camera captures. The idea is that, when we look at a picture of ourselves, we pick up on the million little asymmetries that don’t match up with what our brain wants to see, so we dislike the image."

Vår perception dvs varseblivning gör alltså att vi har en förvrängd bild av oss själva. Skönheten sitter verkligen i betraktaren!

Jag tror en bidragande orsak är att vi idag, m.hj. av alla selfies, har en tendens att skaffa en ännu snävare bild av oss själva än den vi sett i spegeln i alla år. Å inte nog med det, genom att vi publicerar bilder på oss själva ger vi andra bilden av hur vi ser på oss själva i vår idealbild: magen in, rätt vinkel, rätt ljus. När andra bilder sedan framkommer, ur ett annat perspektiv, i ett annat ljus, blir vi osäkra på hur vi egentligen ser ut. Denna osäkerhet gör att vi känner oss obekväma, onormala, fula. Vår bild av oss förändras och vi kan inte acceptera den. Lite lika som en person som gått ber plötsligt kan fortsätta se sig själv som sin f.d. vikt. Vi är alla med andra ord smått dysmorfobiska och jag tror att både våra förändringar i vårt yttre, liksom vår begränsade bild av oss själva , påverkar synen. 

Mitt tips i hantering av bilder av oss själva som vi inte tycker om:

1. utsätt dig för mer varierade bilder av dig själv, se på bilden och fokusera på det du tycker om.

2. ta bilder på dig själv eller be en vän ta bilder ur en vinkel du vanligen inte själv tar dem ur ett ljus som du kan acceptera. Notera saker du har svårt att gilla, men värdera dem inte som"fult" eller i andra laddade ord, bara acceptera dem.

3. Spegla dig mindre. 

4. Lyft fram sidor hos dig själv som du ogillar. Testa huruvida andra reagerar på dem. 

5.  Lär dig att du inte behöver dölja dig eller tycka varje cm av dig är fantastiskt, du är älskvärd just pga dina brister och imperfektion! 

6. Vår bild - inte lika med sanning! Skönheten sitter som sagt i betraktaren!