gnäll

Nu kommer en riktig gnäll-blogg. Bara för att få skriva av mig. Just nu tycker jag nämligen min gradu suger b*lle. Har hamnat i en mörk gradu-grop å kommer int upp. Tycker den är värdelös. Tycker jag är värdelös för att jag skrivit den. För att jag inte skriver bättre. För att jag är rädd för att bli avslöjad även av andra, som totalt kass. För att jag inte blir klar i tid. För att jag inte kan bättre. För att jag inte lyckas. Fastnar i någon form av självömkan. Som drar mig under ibland. Som är pinsam och totalt onödig. Gör något åt saken eller skit i det liksom. Usch. 

Att ta sig upp å få perspektiv handlar om att bredda sin vy . Inse att mitt självvärde handlar om mer än jag presterar. Inse att livet är mycket mer än gradun. Men när hela mitt liv väntar på att jag ska bli klar med denna gradu, så är det så j*vla frustrerande, när det stampar på stället. Vill gråta åt usligheten, men tillåter mig inte. 

Fy. Nu tror jag att jag behöver träning för att komma vidare. Nåt som bryter självömkans-spiralen å får mig att fokusera på nåt trevligare.