Höst på åland

I ett år har jag nu känt åland. Jag har sett hösten, vintern, våren, sommaren. Vi kom dit för ett år sedan då hösten var som vackrast. Jag satt på med V's föräldrar, V hade redan flyttat in. Jag minns precis med vilka ögon jag såg på saker då, å bilden av den fulvackra ödsliga staden kan inget annat än beröra. Jag minns att jag tyckte att jag blev lugn alltid när jag kom till åland, å det berodde kanske dels på att åland är lugnt å mariehamn en stad som viskar. Naturen är så nära. Alternativ begränsas av att gränserna går till vattnet åt alla håll, min rastlöshet lugnas av att jag vet att det är här jag ska vara just nu. Jag som annars har så svårt att stanna till. 

Men, den där helgen förra hösten fick jag bilder på idag. Å det är roligt att blicka tillbaka å se :) Här är ett smakprov!