Att välja väg

Det är ju oklart ännu hur de blir med jobbet i stockis jag intervjuades för, men sedan det har det öppnats en annan dörr som känns på något sätt mer självklar. Den ger en bättre "gut feeling", om ni förstår vad jag menar. Ett alternativ som känns tryggt, men ändå utmanande. En väg som inte betyder att vi överger våra drömmar, men som bygger en bättre grund för framtiden vill jag tro. 

Även om spänning, högt tempo och nya vyer har sina fördelar finns det en tid när man behöver dra i handbromsen före man kör vidare igen. Det senaste året har för mig inneburit stora förändringar och det är egentligen först nu som jag funnit tid att landa här. Jag har funnit mänskor som jag bryr mig om på denna ön och som frågar hur jag har det. Jag har funnit meningsfulla samband och hobbyer som gör att jag mår väldigt bra. Vi har skapat ett hem som vi trivs med och som känns som vårt. Att börja samma process i en stor och ny stad hux flux är lockande, men skulle samtidigt vara otroligt tungt just nu. Trots allt är positiva förändringar även stressande när de sker för många på en gång. 

Det var nån som sa att om du ändå inte vet vart du är på väg, varför har du så bråttom? Lite så känns det för mig. Jag är i startskottet på en karriär som jag inte ännu vet vartåt jag vill utveckla, och ibland är jag så öppen för möjligheter att jag inte alltid hinner känna efter å fråga "vad är det jag verkligen vill". Kanske det är därför jag drömmer om björnar som tvingar mig in i en bil och kör oss ner för ett stup? Björnen är den destruktiva, stressande kraft som tar med mig utan att fråga vad jag vill av livet, det viktigaste att det går fort. 

Samtidigt håller V och jag på att bygga en stabil grund för vårt gemensamma liv och vi har på många sätt samma drömmar. Men lägenhetsköp i en ny stad är inget man gör hastigt, utan något som får ta tid. Vi vill trots allt hitta en lägenhet å ett liv som ska kännas bra för oss i flera år, inte bara under en hastig stund av förändringens eufori. 

Så nu vet ni hur snabbt planer kan ändra, men egentligen var det här alternativet mycket bättre än vad jag kunde tro. Å därför känns det lätt för mig att svara ja på detta förslag, även om jag inte vet om  jobbet i stockholm skulle vara ett alternativ. Samtidigt är jag glad för att jag fick en bild av arbetet på andra sidan, ni vet ju hur man kan fastna i att tänka på andra alternativ om man inte provat först.

Sammanfattningsvis får vi troligen spendera en vår och kanske en sommar till på denna ö förrän vi rör oss vidare. Det ger mig gott om tid att få klarhet i vad jag vill, att söka fler jobb vid behov och att hitta den plats som känns som vår. För varje minut som går blir jag allt mer säker på att det här är det bästa alternativet. Nog hinner vi ännu med Stockholm hur bra som helst, vi har hela livet framför oss. Å på tal om liv, så har jag ju en nyfödd härlig systerson på andra sidan dammen som jag nu lättare kan hälsa på :)