Ödets ironi

Det är väl kanske lite av ödets ironi att man ska avsluta sina psyckastudier som ett nervvrak, så skör av två helt sömnlösa nätter att det skulle räcka med att någon rör en å man faller gråtandes ihop. 

För även om jag försökt förtränga det så har denna slutspurt varit helt 

s k i t j o b b i g !!

På riktigt. Jag vill ju säga att jag int bryr mig hur det går i såna här saker, men det gör jag ju, har  alltid gjort å kommer göra. Gradun representerar ju att jag har klarat den första viktiga etappen i livet: att få ett yrke. Men jag vet helt ärligt int om mitt psyke klarar av att göra fler ändringar eller om nån påstår att jag gjort nåt fel. 

Nu behöver mitt psyke återhämtning i form av en normaliserad dygnsrytm, näringsrik mat, lätt träning, vila och ett städat hem. Framförallt behöver jag göra nåt annat än fokusera på gradun som om jag vore besatt.