En ny tid

Allt det där jobbiga som jag nämnde i gårdagens inlägg börjar äntligen släppa. Å det pga en skön återgång till normala rutiner å V's hjälp.

Igår vilade jag en stund efter att ha skickat in min gradu. Sen städade jag lägenheten å lyssnade på musik samtidigt. V har varit jätte förkyld i en vecka så ingendera har haft kraft att städa, allt har mest gått åt att fokusera på det att skriva klart/bli frisk.

Å det är just min extrema fokus på en enda sak som har gjort det så påfrestande här i slutet. Att bara ha en enda sak i sin hjärna: att skriva en felfri gradu. Å även om ja rationellt vet att gradun aldrig blir felfri, är min hjärna inställd på just det. Så när jag försöker slappna av, så börjar hjärnan skanna igenom hela gradudokumentet efter potentilla fel (=potentiella hot). Det är därför jag haft så svårt att sova. 

Annars så har jag en massa saker jag skulle ännu kunna ändra på gradun, men jag låter bli eftersom jag i något skede måste lära mig att släppa taget. Det är ju ett positivt drag att vara ambitiös å något perfektionistisk då det gäller att få höga betyg på prov, men vill man samtidigt må bra å ha ett liv utanför så föredrar jag faktist det senare. 

Eftersom jag studerat en del sätt att få bukt på de "farliga grubblerierna", som förövrigt är bland de vanligaste sakerna folk lider av, så borde jag ju vara expert på dem själv å. Men som vilken som helst annan mänska så krävs det en verklig motivation å kraftansträngning att göra något annorlunda, i det här faller släppa orostankarna.

Det vanligaste felet vi gör är ju att tro att vi kan säga "nu ska jag inte tänka på det här mer", eftersom det ofta gör att tankarna attackerar en å blir svårare att släppa. För om jag säger "tänk inte på en rosa elefant", vad är det just då du tänker på? ;)

För mig funkar det att aktivt välja att göra annat. Jag tränar, lyssnar på musik å bakar. Jag undviker passiva göromål den första tiden, å försöker hållas "mindful" eller i stunden. När tankarna kommer blockerar jag inte dem, utan tackar medvetandet för det (säger "tack medvetandet") å låter tanken hänga kvar utan att agera på den, även om ångesten ofta ökar en stund när jag inte agerar på den. Ångesten kommer att med tiden sjunka å tankens kraft att minska. Med tiden kommer därför även de plågsamma "hjälpsamma" tankarna att minska, eftersom hjärnan å kroppen lär att de inte var så viktiga för min överlevnad trots allt. 

Andra viktiga saker e att jag fyller mitt liv med saker jag tycker om å som gör mig glad. Det är det som är så svårt, eftersom gradun varit mitt liv så länge. Inte lätt att vara arbetslös å vänta på resultat, men de hör till mitt livs nödvändiga ont för en kort period. Ska försöka att göra det till en bra period ändå.