Something to do

Läste det här på pinterest:

"For a happy life

you need three things:

someone to love

something to do

something to look forward to."

Det stämmer väl ganska bra. Jag skulle väl sätta en "meaningful" mellan "something" och "do" för att det vi gör ju optimalt ska kännas meningsfullt efter våra egna mått.

Det här med att ha nåt att göra är nog ändå så viktigt. Å det oavsett vad lönen är eller vad vi gör. Jag skrev en uppsats under mitt andra år om samband mellan välmående och arbetslöshet bland unga. Många mått visade att efter ett halvt år av arbetslöshet börjar utanförskapet bygga bo i ens hjärta, man känner sig inte lika delaktig i samhället längre. Man känner inte sig lika bidragande, man känner sig inte lika viktig. Inte konstigt att många arbetslösa mår dåligt. Å då behöver vi se dem som annat än apatiska å lata. 

Jag kan själv känna isoleringen från övriga å från mening gro när jag är ensam mycket å gör inget "som bidrar". Som en pusselbit som inte egentligen passar någonstans. Inte arbetare, inte arbetslös, inte studerande, inte riktigt så mycket. 

Bristen på kontroll är en stor bov i dramat, att känna att oavsett vad jag gör så får jag int ett jobb/blir jag int klar. Får man på nytt å på nytt detta budskap blir det kanske en självuppfyllande profetia. Nåt som hindrar en från att tro på sig själv å från att ta de möjligheter som finns omkring sig. Man lämnar där, apatisk å ledsen över den onda världen. Man börjar känna sig maktlös. 

Å när maktlösheten börjar växa finns risk för dramatiska handlingar. Maktlösheten börjar göra kullerbyttor i själen så att man försöker ta över makten, ofta med osunda medel. 

Arbetslösa kan vara arbetslösa av olika orsaker, att dra alla över kammen "lat, omotiverad, oambitiös" är lika fel som att tro att inte nån valt att vara arbetslös och därför mår bra av det. För får vi välja, är det mindre skada. Då har vi antagligen andra saker som ger oss mening. Som att ha nån att älska och något att se framemot.