Today is the day

Sitter på bussen mot eckerö. Från eckerö tar jag sedan båten till grisslehamn. Från grisslehamn tar jag bussen till t-centralen i Stockholm. Från stockholm city tar jag pendeltåget till Flemingsberg. Därifrån går jag till sjukhuset och ska på något vis hitta fram till rätt enhet. Där kommer nån emot mig och jag får följa med till ett rum. Visa upp mina betyg. Svara på frågor. Sjunga en sång om de ber mig om det. 

Jag är nervös men mest förväntansfull. Att slippa på arbetsintervju känns som jag får stiga in i den vuxna världen på ett helt nytt sätt. Aldrig hade jag trott att jag så här snart skulle bli inbjuden, knappt hade jag hunnit presentera mig förrän inbjudan kom på posten. Men det kan bli ett kort besök eller så får jag ta av mig skorna och sätta mig ner vid bordet på riktigt. 

Oavsett så känns det stort. Det stora är inte vad som händer sen, det stora är det här. Att jag får sitta här och få en chans att visa att jag kan, även om nån annan är mer begåvad eller kunnig. En chans inte alla förunnas, varför jag i denna stund mest känner tacksamhet.