Det tar sig

Jag kan inte erinra mig en riktig vintrig vinterdag här i mariehamn i vinter. Säkert har de funnits, men mitt minne är kort. Betydligt mindre vinter än förra året har det varit i alla fall, då det såg ut så här.

I år har vi inte ens haft nån ordentlig is, om jag minns rätt. Många minusgrader har vi inte heller haft.

Har man kommit från norr så har man en del att vänja sig vid när det gäller vädret här nere. Men generellt är det en positiv förändring. Jag har en viss kärlek för asfalt, om jag ska vara ärlig. En isig cykelväg är något jag helst undviker. 

En sak som jag dock skulle kunna vara utan äe blåsten här. I två dar i rad har jag kommit hem till att fönstren blåst upp. Ena dagen ena fönstret, andra dagen andra. Naiva som vi var vädrade vi vid en städning men glömde säkra fönstret med egenkomponerad fönsterlösning, i vårt fall: tidning och skrivmejsel. Kanske ett samtal till disponenten vore lämpligt?

Men tillbaka till ämnet, är väldigt nöjd över asfalten som kommit fram. Snart ska jag springa på den, cykla på den och rulla på den. Längre å längre för var grader.