Sedan jag börjat jobba har jag verkligen börjat älska vardagar. Jag har egentligen haft en rätt positiv inställning till vardagar hela mitt liv, aldrig gråtit över att det är måndag å så. Men nu när pusselbitarna har hittat sin plats kan jag bara känna att det helt enkelt inte finns nåt bättre än en helt vanlig dag.
Jag tror att det är ett mått på högt välmående om man kan njuta av vardagar. Det måste verkligen betyda att det finns en bra balans av det mesta i livet. Lagom med utmaningar, lagom med vila, lagom med gemenskap, lagom med ensamtid.
Å jag måste säga att jag inte skulle kunna vara nöjdare just nu med hur det känns med jobbet, fritiden, å relationer. Å bakom detta finns en relation till mig själv som kanske aldrig har varit bättre och stabilare. Just nu känner jag verkligen att jag landat i mig själv och sätter rimliga krav. Det kanske inte håller förevigt, men de känns rätt just nu. Härifrån känns det lätt att fortsätta.
Att känna ett lugn och kunna njuta av de små sakerna. Det måste vara den högsta formen av lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar