Tyvärr möter jag ytterst sällan på skolboksexemplar av renodlad problematik, kanske för att vi är så komplexa varelser, kanske för att folk väntar för länge med att söka hjälp å problemet sprider sig i önskan att kontrollera underliggande problem.
Istället skulle jag nog säga att under många eller t.o.m. de flesta fall av depression och ångest som jag möter finns även annan problematik. Trauman, neuropsykiatriska problem, demenser, smärtproblematik, utmattning, tvångstankar, socioekonomiska problem, relationsproblem etc. Å ofta flera ur flera kategorier samtidigt. Som en lärare sa:"Varför ha ett problem när man kan ha flera?" Därför känns det helt befängt att alla skulle få samma behandling i form av ett piller i handen t.ex.
Det som då behöver göras är att sortera: Vad är primärt å sekundärt? Vilken behandling av vilket eller vilka problem kan ge bäst effekt på det stora hela? Först? Lättast? Vilket ska prioriteras? Vad önskar klienten?
Ibland önskar man att man kunde behandla ett sjukt samhälle framom en individ som helt enkelt mår dåligt av miljön. Att förändra miljön är ofta betydligt svårare, varför vi väljer individen. Men det kunde ge så många positiva bi-effekter. Tänk er barn. Ingen skulle väl neka till att barnets miljö ska möjliggöra bästa möjliga välmående, även om realiteterna tyvärr inte alltid följer detta, med vi har iaf ett sunt ideal. Med vuxna anses det inte längre lika viktigt, vi säger åt folk att söka sig till en annan plats om de inte klarar trycket på arbetsplatsen, hemmet och ibland även samhället. Å vi frågar oss ännu varför vissa blir socialt marginaliserade?
Sen följer då resterande steg i processen, att hitta rätt behandling. Men det kräver att tidigare steg gått rätt till och att man ibland måste erkänna att man tänkt fel, å gå ett steg tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar