Vart är vi på väg?

Man kan ju undra vart Finland är på väg när sannfinländarna blir vårt 2:a största parti. Det är skrämmande att inse hur populism får allt starkare fotfäste när samhällsklyftorna växer. En del är arga och upprörda, men jag känner mest besvikelse. Representerar riksdagsvalets resultat verkligen det samhälle finnarna vill skapa, då kan jag inte annat än känna att nåt har gått fel. Vad lär vi ut i skolorna om inte folk kan identifiera populism?

Samtidigt vill jag förstå de som röstar så som i mina öron låter så fel. Kanske det är ett rop på hjälp från alla besvikna, som bara vill ha en förändring och helst en radikal. Personer som behöver enkla lösningar, som behöver en fiende som fråntar individens ansvar för att det blivit så fel. Att tänka att det alltid var bättre förr. Att tro att all förändring är skadlig. Att tro att allt utifrån är skrämmande. En bekant beskrev situationen som att finlands kollektivt dåliga självförtroende nu fått ett ansikte. 

Människor i kris beter sig inte alltid rationellt. Det samma gäller ett land i kris. Men priset är för högt. Priset är för högt.