Misstag

Vi lever idag i ett samhälle där rum för misstag och missförstånd krymper och rätten att få sprida en upplevd orättvis behandling bedöms som allas, även när den är tämligen ocensurerad och subjektivt vinklad. Den sorgliga sanningen är att folk idag berättar helre åt alla hur fel man blivit behandlad än tar itu med parten själv, innan man ens hunnit undersöka om det handlade om ett missförstånd eller nåt som kan göras upp.

De misstag som tas upp i media tillskrivs sällan enskilda personer, utan minst lika mycket företag, kyrkor, skolor och arbetsplatser. Jag hittade idag ett blogginlägg om en arbetsplats jag sökt och fick veta saker om en persons upplevelse om platsen som gjorde mig ytterst avskräckt. Det var daterat 2013, men jag kunde inte låta bli att tänka att det inte känns rätt längre. 

Jag blev att tänka på hur en persons misstag kan färga en hel organisation. Snabbt som tusan sprids det på nätet. Över 1000 pers kanske vet om det misstag du gjorde imorgon. Skrämmande? Något.

Å andra sidan: I en tid när nyheterna kmr i allt snabbare takt kanske publiken glömmer snabbare också? Ett misstag som tidigare togs med till graven glöms imorgon i sorglet av andra misstag. 

Hur förhåller vi oss till våra egna misstag? Tar vi med oss dem till graven eller kan vi tänka: "vad gör det om hundra år?" Vilka misstag låter vi färga vår identitet, självförtroende och självbild? Vilka går oss förbi? 

Jag funderar i vilken värld jag vill leva. I en värld där rädslan för misstag krymper mitt liv eller ett liv där förlåtelsen får plats och där mänskan får göra misstag. Jag jobbar på det senare.