Jag läste igår en artikel om att psykologer (å andra högutbilda vårdare) är den mest utbrända yrkesgruppen. Jag kan helt förstå. Vi är ofta hängivna vårt arbete. Vi måste bära mycket känslor. Vi är ofta ambitiösa och samvetsgranna. Vi är ofta pressade av ekonomiska krav. Vi får ständigt jobba med våra känslor av otillräcklighet. Vi har ofta ett mycket ensamt arbete. Vi arbetar med komplexa ting. Vi får ytterst sällan nån feedback. The list goes on...
Jag är glad att jag ytterst sällan har dagar som denna, när jag ska "överkompensera" för att jag tar och tagit semester. Å ändå är det ju jag själv som varit ansvarig för min tid.
Nä, nu lämnar jag jobbet å tar semester IGEN. Å allt mitt ansvar just nu är mitt eget mående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar