På den mindre roliga sidan var det ju det här med att ansöka om ID-kort, vilket behövs t.ex. om man ska sköta ärenden som kräver e-legitimation osv. Anyways.
1. Det krävde att jag skulle gå till den enda skattebyrån i stan som utfärdar dessa.
2. Eftersom måndag är den enda dagen som denna är öppen till 18 fick det bli idag.
3. För att kunna sluta tidigare (vi får flexa max 1h), fick jag gå mot jobbe kl 7 på morgon.
4. Bussresan till Skattebyrån från jobbet tog 1h!!!
5. Att hitta till byrån från busshållsplatsen tog ytterligare 20min. Jag var alltså på plats 17:20 (å de stängde alltså 18.)
6. Jag får nummerlapp 388, vilket innebar att 25pers sku hinna sköta sina ID ärenden före mig.
7. Efter dryft 30min kallas mitt nummer upp.
8. Sen ska jag köa för att bli mätt(!!!) och det visar sig att jag är 1cm längre än jag trodde (171cm, wooow ;) )
9. Sen ska jag köa igen (!!!). Då har jag bara 20st framför mig.
10. När kön är över ska jag fotograferas och har förstås ofräscht hår efter en lång dag på jobbet, mörka ringar runt ögonen och ser vettskrämd ut på den första bilden.
11. Jag ber tanten vänligen ta en bild till med motiveringen "jag ser ut som jag sett ett spöke" och tanten köper denna motivering. På andra bilden ser jag fortfarande inte klok ut, men tanten ser otålig ut och jag är rädd för att bild tre skulle bli ännu värre och jag tänker på alla som står i kön å väntar på min godkända selfie.
12. 18:03 traskar jag ut ur Skatteverket (3 min efter stängning) till närmsta tunnelbanan till ett fullsatt tåg och är hemma strax före sju.
13. Väl hemma väntar 6 brev i ärenden som jag helst sluppit. Det här arma byråkratiträsket!!!
Lyckligtvis har jag också världens bästa sambo som lagat maten klart å tröstar mig. Johi kommer på besök å vi ser på idol. Å vips, känns det helt ok igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar