När jag skriver blogg på resande fot tenderar innehållet bli lidande; ofta har jag varken energi eller tid till att brodera ut texten för att berätta vad som rör sig på andra sidan kameran. Men men, jag känner ändå att den här resan har inneburit rätt mycket tankeverksamhet som jag på något sätt vill sätta ord på.
För det första. Det har inte varit helt lätt att släppa jobbet, å jag har övat på att acceptera det och med tiden har det blivit lättare. Jobbtankarna har haft en rätt negativ prägel där jag har ältat mina misstag och känt mig inkompetent. Den överhängande känslan är skam. Skammen känns väldigt obehaglig och vill helst få mig att fly fältet. Det bästa botemedlet som jag kommit på mot skammen är förlåtelse, självmedkänsla och acceptans. Men det är långt ifrån lätt, fast man har alla verktyg. Jag vill ändå tro att om jag slutar blunda för mina misstag och slutar döma mig alltför hårt så kan jag utvecklas väldigt mycket. Men att det gör ont när knoppar brister kommer jag inte ifrån. Eller att jag helst bara vill fly, men vet att jag måste lära mig att stå kvar.
En mer positiv sak som jag har kommit fram till är hur mycket jag älskar löpning och träning överlag. Jag älskar även de facto att jag får vara en sån som springer på sin semester. En sån som ser framemot nästa löppass. En sån som upptäcker nya saker genom löpning. En sån som ser framemot ett maraton med en skräckblandad förtjusning. För herregud om en vecka springer jag mitt första maratonlopp!
En sak jag lärt mig under semestern är att jag verkligen verkligen vill läsa mer böcker. Jag vet, det är en sån sak man säger när man har semester men som sen i jobbstressen glöms bort.. men jag ska i alla fall försöka. Det är ju trots allt snart sommar..
Det var kanske det jag hade mest på hjärtat. Idag blir det fortsatt poolhäng, veckans sista löppass, middag på vår favoritrestaurang och slutligen packa för hemfärd.. Å vet ni, det ska faktiskt bli helt kul att komma hem :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar