Alla möjliga möjligheter

Såhär lagom inför semestern har jag börjat fundera på tiden efter semestern. Skulle nämligen vilja börja med en ny hobby till hösten. Har faktist varit lite wild and crazy och anmält mig redan till såväl klättringsledarkurs och tennis. Möjligheter som bara uppenbara sig för mig.

Jag undrar om jag har lite komplex för att jag inte hade några egentliga hobbies som barn och därför överkompenserar med att pröva alla möjliga hobbyer i vuxen ålder. Dessutom, bor man i en stad som Stockholm kan man ju hålla på med vilka hobbies som helst! Det vore ju dumt att inte ta chansen!
 
Här följer en rad med potentiella hobbies som jag skulle kunna tänka mig att börja på med:
- Krukdrejeri
- Somelier-kurs
- Klättring
- Kock/konditor diplomutbildning
- Solo-sång
- Thriathlon-skola
- Skidåkning
- Basket
- Tennis
- Fotografering
- Paddling
- Kör

Johanna tycker jag är lite galen för att jag bara kastar mig ut å prövar lite vad som helst. Å så kanske det är, men är det ändå så galet att ta vara på möjligheterna? Livet är för kort för att inte ha skapat saker, lärt sig nya saker eller upplevt saker. Å om inte nu, så när?