Jag klarade det! Mitt första MARATHON!

JAAA! Lyckades inte bara med maran utan med mitt "guldmål" dvs att klara maran på en tid mellan 4:30-4:45; kom i mål på 4:42!
Är så nöjd med själva loppet, tiden och med känslan jag hade under loppet. De första 21KM gick superlätt och min hastighet var riktigt bra under den halvan. Var i total flow under denna och vid 15-19km hade jag runner s high å kände mig väldigt känslosam och lycklig. Fick en bättre tid på den halvan än jag fick både på Womans Health halvmarathon och på Jakob halvmarathon 2013, å då pressade jag mig inte det minsta!!

Efter 25 blev det tuffare och det sammanföll med att banan även blev något mer krävande. Men själva utmaningen börjar efter ca 30 km, det är där man verkligen får sätta in en insats. De sista 10 var en mental kamp mellan den sidan som ville gå å den som ville springa strongt till slutet. Det blev en kompromiss där jag gick på tuffare partier och vid vätskekontrollerna. Men sista kilometern lyckades jag ändå få till en spurt så det visar ju på att själva utmaningen ligger mellan öronen, inte bara i benen.

Så i sin helhet: hemligheten är att lyssna på kroppen framtills den blir riktigt trött och då får man söka krafterna från ren viljestyrka! Kan väl fundera ifall jag gick in för hårt under första halvan trots att jag gick på känsla, men samtidigt var det just vetskapen om att jag kmr få en bra tid som fick mig att orka intill slutet. Aldrig under loppet kom tanken på att ge upp.

När jag kom till mål var min första tanke något i stil "åh vad skönt att det är över!".. Det blev inga glädjetårar som det till den första maran tillhör, men jag kände mig väldigt glad å tacksam resten av kvällen.

Hur fantastisk är inte kroppen när man lyssnar till den? Hur är det möjligt att gå från en temporär soffpotatis till marathonform på 4 månader? Det här har varit så mycket mer än en fysisk resa, den har ju framförallt varit mental. Det som gjorde att det lyckades så här pass bra för mig tror jag definitivt är att jag vågat ta det lugnt från början, aldrig känt att jag pressat kroppen till olust. Jag kan även känna att jag har fått så mycket till mitt liv genom den strukturerade löpträningen, det har varit en livlina när annat känts skört.

Efter loppet blev det premiärbad i vår pool (helt fantastiskt, älskar vår lägenhet ännu mer nu!), middag på den lokala italienaren och lite vin mm med kompisar! En fantastisk dag i sin helhet!

En av många inte så fagra bilder som togs på plats. Gick igenom alla bilderna och skrattade, de var nog inga foton man vill hänga på väggen eller skicka som julkort precis, haja!