Jag funderar ibland varför jag så ofta skriver om meningslösa saker. Eller ja, meningslöst är kanske fel ord, men vi kan väl kalla det för vardagsmat utan budskap också. För egentligen så vet jag ju att jag kan bättre. För när jag skriver om det där meningslösa så är det oftast för att jag inte orkar gå in på den där diskussionen om det där meningsfulla. Jag lämnar bara det hellre över till någon annan, någon som jag tror vet bättre och är bättre på att formulera sig än jag. Å ibland gör jag kanske helt rätt i det.
Men andra gånger kan jag sakna att min röst inte blir hörd för att jag tror att den inte är värd att lyssna till. Å för det mesta är ju lättare att prata om det meningslösa för att inte bli missförstådd, för att inte avslöja sig själv eller någon annan.
Jag tror samtidigt att jag måste inse att mitt "meningsfulla budskap" inte är någon annans budskap. Mitt budskap blir meningsfullt för andra först då det är meningsfullt för mig. Å därmed kan även vardagsmaten bli budbärare av ett meningsfullt budskap, bara man vågar gräva lite djupare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar