Idag har jag inte gjort något. Ok, jag har sprungit 6km men that's it. Övrig tid har gått åt italienskans Dolce far niente = det ljuva i att inget göra.
Jag har läst ett par sidor tidning. Slumrat till. Gjort en smoothie. Observerat naturen. Slumrat till igen. Suttit på balkongen. Gjort en ytterst enkel middag. Duschat. Börjat om igen.
Jag kan på mindre än en hand räkna de dagar jag ägnat mig åt just att inte göra något senaste åren. Å just därför känns det så välbehövligt och långt ifrån tråkigt när det väl blir av. Även om jag kan få en flyktig impuls att göra något, ackompanjerat av en dos kortisol, så är lättjan den som vinner. Å jag mer än tillåter den.
Tommy Hellsten skriver om att "Det händer när du vilar" och för mig händer det något helande just i detta ljuva ingentingande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar