Vad väcker denna bloggrubrik för tankar? Upplevs den överdriven? Tänker du att det nog inte finns en enda person som tänker så om sig själv? Eller hör du kanske själv till skaran som bär sådana tankar alltid vid ett misslyckande av stort eller litet slag? Har du tänkt något i stil med detta, men i mindre överdriven/dramatisk stil?
Jag erkänner att jag har, om än i en inlindad, censurerad form. För när jag misslyckas med något så försöker jag just värja mig på alla sätt från tankar och saker som indikerar att det just kunde vara så. Jag hittar på undanflykter, problemlöser och försöker förhandla mig genom goda gärningar och löften fri från min synd och skuld, bara så mina demoner som säger att jag är totalt misslyckad inte ska komma ikapp mig.
Jag springer ibland för att bli fri mina ångestfyllda tankar. Så även idag. Löpning, om något, har ju just effekten av att kunna minska ångest. När jag sprang idag av just ovanstående orsak kändes det som att bli jagad av mina ångestdemoner, alla tankar som stressade och ingav mig ångest. När jag var klar med min runda hade jag fortfarande ångest, men hade då samlat tillräckligt med mod för att möta mina demoner, eller så var jag helt enkelt för trött för att längre kämpa emot. Jag ville veta vad det var som de sa som gjorde att jag reagerade på samma sätt som min förfäder reagerat vid åsynen av en geopard.
Gissa vad de sa? Att allt det som jag försökt fly ifrån och undanförklara var bevis på att jag är totalt misslyckad. Först växte ångesttankarna sig bara större och större. Men sen stannade jag kvar i just den tanken och smakade på orden. Totalt misslyckad.
Istället för att fly gjorde jag det jag ofta bett mina klienter göra, dvs använde mig av kognitiv defusion. Kognitiv defusion är ett sätt att distansera sig från sina tankar och inse att vi inte är våra tankar. Det börjar först med att hitta den ångestfyllda och mest skrämmande tanken, sen använda sig av olika defusionstekniker för att lära oss att skilja mellan oss och våra tankar.
I mitt fall tog jag tanken "jag är totalt misslyckad" och förstorade den , pratade överdrivet till mig själv om vilken totaaaalt misslyckad person jag är som gjort det å det felet. Sen tänkte jag mig att jag gick runt med en skylt där det stod "Här ser ni en totalt misslyckad/värdelös människa".
Förstår ni idén? Genom att överdriva och inte fly tankarna blev de mindre ångestfyllda och jag behövde inte längre fly dem. För första gången idag kände jag lugn.
På hemsidan myralf.se ges andra exempel, såsom:
1. Säg det långsamt: Försök att säga de negativa tankarna högt och långsamt. ”J-a-a-a-a-g ä-ä-ä-r-r m-i-i-s-s-s-l-y-y-c-k-k-a-a-d”. Du kan också pröva att säga dig med en annan röst eller dialekt, kanske härma mumintrollen eller som en politiker du ogillar.
2.Störande passagerare: Behandla skrämmande inre upplevelser som om de vore störande passagerare på en buss där du är förare. Se vad som händer om du bara fortsätter att köra utan att lyssna till vad de säger.
3. Tacka din ordmaskin: Tacka dina tankar varje gång du lägger märke till att tankarna lägger i med värderingar och farhågor. Beröm dina tankar för att de hjälper dig att ”lösa problem” och undvika faror genom att oroa sig – Var inte sarkastisk. När allt kommer omkring så gör ju ordmaskinen i ditt huvud bara sitt uppdrag genom att hjälpa dig ”lösa problem” och undvika faror. Sen behöver du inte alltid förlja ordmaskinens
Det fantastiska med det här är att du kan använda tekniker oavsett vilken din största rädsla är eller vad dina mest ångestfyllda tankar gäller. Nästa gång du får ångest, testa kognitiv defusion (å löpning)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar