Min kropp min kropp

"Min kropp, MIN kropp.
Tänk hur fantastisk du är.

Kroppen. Du är aldrig den som begränsar mig. Du är den som möjliggör; livet, njutning, äventyr. Du är den som kräver träning när min hjärna hittar bortförklaringar. Du är den som kämpar in i de sista.

Ofta har jag tänkt att du inte är tillräckligt bra, inte rätt form, inte rätt styrka, inte rätt vikt. Jag har jämfört dig med andra och hoppats du kunde bli som de. Men tänk att då vore du ju inte MIN fantastiska kropp!

Jag har pressat på utan att lyssna till ditt skrik. Jag har förminskat dig såväl bokstavligen som symboliskt som om du vore ingenting värt. Jag har behandlat dig hursomhelst som om ditt värde var enbart instrumentellt. 

Nu vet jag bättre: utan dig är jag ingenting."

Dessa tankar kom under dagens löptur. För ja, jag kan röra mig obehindrat igen efter mitt ryggskott och det känns helt fantastiskt. Vilken fantastisk kropp vi har. Vilken fantastisk kropp JAG har. 

I lördags var jag besviken för att jag inte fick något nytt personbästa på 5km. Sen sa ryggen nej. Nu säger ryggen "JA" igen och jag kan inte bry mig mindre om personbästa.

Min kropp bär mig! Vad mer kan jag kräva av den än det?