Att flytta till ett nytt land innebär en stegvis omvärdering å ny relation till det mesta som tidigare var bekant. Det som tidigare utgjort min stabila, trygga grund är inte längre så stabilt att stå på. Å vad ska jag då förlita mig å falla tillbaka på ifall jag vacklar?
Ett sätt att öka sin trygghet är att bygga broar till sitt gamla liv å hemland. Broar som gör det möjligt att kommunicera även om vi är på olika platser. Men broarna måsta underhållas från båda hållen, för annars blir det omöjligt att komma över. Å eftersom underhåll kräver tid å energi å det ibland blir dröjsmål å hinder i ena änden är det väl ett faktum att vissa broar kommer förfalla med tiden.
Ett annat sätt är att skapa öar i ens nya hemland. Trygga platser som man kan lita på att håller en ovanför ytan. Men även dessa öar byter form när vattnet stiger å sjunker å populationen flyttar ut å flyttar in. Jag märker alltmer att även om öarna blir fler så var de kanske inte så stabila som de först gav intrycket av. Kanske kräver jag också mera av öarna med tiden när broarna förfaller.
I ett nytt land tvingas man ständigt utanför sin bekvämlighetszoon. Nya öar måste upptäckas, gamla broar måste grävas fram. Jag måste ändå lita på att de starkaste broarna står kvar å att jag funnit de öar med bästa förutsättningarna för livskvalitet. Just när vi vacklar, är det detta vi testar. För mig har det visat sig att det finns en, som både är min ö å mitt brofäste, som alltid håller mig trygg och stabil. Å just denna ska jag hålla i hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar