Läste imorse i DN om att en 19-årig man knivhögg ett flertal för honom okända personer (sannolikt turister) i Russell Square i London i onsdags. Samma park där vi satt med Johanna i söndags och drack kaffe.
Att tänka att vi nästan var där vid den tidpunkten känns så märkligt nära. Jag känner en annan närhet till offren som till händelsen när jag kan känner till miljön där det utspelade sig. Det kunde ha varit i söndags. Det kunde ha varit vi.
Lika mycket som dylika händer får mig att undra var man kan vara helt trygg längre, lika mycket tänker jag att man ju ändå är väldigt trygg 99.9% av tid å plats. Slumpen avgör oftare vår otrygghet än val av plats och tid. Att bli offer för ett liknande brott hamnar ju ändå främst om att vara på fel ställe vid fel tidpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar