Återlever 2004

Året var 2004.

Ett år då alkoholskatten sänktes med 40 %, Kalle Anka fyllde 70 år och saddam hussein ställs framför domstol. För mig var största händelsen att bli döpt och att fylla 15 år vilket betydde (efter citat från min lunarstormblogg):

"snart kommer ja till den dagen då jag fyller de magiska talet femton... de e d
å man kanske får moped eller vespa o får hyra ”nästan” alla filmer... för
mig blir de no bara kul att int vara fjort(on)is längre"

På helgerna var största händelsen att gå med kompisarna på sursikdisco.

"Jess i kväll ere disko at sportis...kul;) tå ska ja dans o dans o dans o så tror
ja att ja ska dans o...eli na:::::???? men ja e int säker"

Hela veckan pratade man om discot. Man planerade frisyr, kläder och accessoarer.
Å sedan när den underbara fredagen, fylld med förväntningar, äntligen var där
for vi iväg till någons och gjorde oss i ordning. Kl. 13 på eftermiddagen. När
discot började åtta. Det kallar jag välplanerat.

När man väl kom till discot var det viktigaste att hinna till den minimala vessan och trängas för att kolla att allt var på topp. Sminket, håret, kläderna. Jag minns speciellt ett par outfitter jag hade (bildbevis saknas tyvärr):

1. jeans, rutig skjorta som var bunden upp för att visa magen. (huii)

2. naturvit topp med axlarna framme tillsammans med naturvita mjukbyxor (att det såg ut som en pyjamas vågade jag inte erkänna)

Kom man in i danssalen skulle man först gå runt några varv runt icke-existerande dansare. Sedan skulle man sätta sig ner och titta på icke-existerande dansare. Sedan skulle man dansa med icke-existerande dansare. Voila.
Efter en stund var dansandet igång och vi dansade till "Teeny Weeny String Bikini " och "Dragostea din tei". Men sen kom tryckarna.

För när man var på disco skulle hade man ju förväntningar på att hitta sin drömprins för kvällen också. Man snurrade runt runt runt och vi delade tips hur man skulle få kontakt med de mest lovande (titta ner, le mystiskt, titta djupt i ögonen...)Man snurrade runt i ring i äkta högstadieanda (äsch nu dansar han med någon annan), sökte nya offer, väntade på att någon skulle fråga (för själv vågade man ju inte alltid)... Sen till slut tog man till sig mod och frågade: "Vill du dans???" Ibland blev svaret ja, ibland nej och ibland "ja friar" (fria = vara ihop)

På hemresan satt vi inklämda i bilen och fnittrade och diskuterade pojkarna från discot och annat som hänt. Vissa var nöjda, andra ångrade att de aldrig frågade, andra att de gjort det. Men vi var flickor i våra bästa dagar, så hoppfulla för framtiden och så omedvetna om den kärleksvillervalla vi ännu hade framför oss. Året var 2004.