bot för ensamhet.

Läser som bäst boken "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Fantastisk bok! Och inspirerande, sådär på filosofinivå. Midsommarn har varit och ett konstaterande kan jag göra: man vet aldrig hur följande års midsommar kommer vara, vem man kommer fira den med och var man kommer vakna på midsommardagen. Så sent som i fredag förmiddags hade jag ingen aning om att jag påföljande morgon skulle vakna i ett sandigt tält bredvid en vän efter att ha firat midsommar på en strand med härliga mänskor. Mera sånt..

Men tillbaks till filosofierandet... Ensamhet eller inte ensamhet. Jag tror många känner sig ensamma fastän de inte bor ensamma, saknar vänner eller familj. Ensamhet kan lika bra komma från att man är ensam med en hemlighet eller helt enkelt att man upplever att man inte har någon att dela dom där små guldkornen i vardagen med. Eller saknar någon att dela de svåra sakerna, tankarna och rädslorna med. Redan i min ålder är många rädda för att de lämnar ensamma och kommer inte finna sin själsfrände. Så rädd att man tar till desperata handlingar, nöjer sig med skit för att det är bättre än ingenting. Och blir sårad på köpet.

Det finns också andra uttryck för ensamhet. Vissa vill vara vän med alla. Andra är förjävliga åt alla för att visa sin "Jag behöver ingen" attityd. Vissa söker fylla sin tomhet med sprit eller mat. Sen finns dom här crazy kattkvinnorna vilket jag inte tycker låter så dumt iaf, så har man ju nån o mysa med iaf.