lunarstorm dör!!!

Jag vet att lunarstorm.se väcker blandade känslor för de flesta som någongång varit medlem där. Även om fjortisfaktorn är hög där, sidan ger mig små ångestattacker och jag kan fortfarande minnas hur jag på sjuan skrev lunarmejl till en förälskelse så har lunarstorm ett känslovärde för mig. Nostalgin är på hög nivå när jag läser mina gamla bloggar (dagbok tidigare), ser på vänners bilder från högstadiet och kollar vad mina lunarvänner sagt om mig alldeles för många år sedan. Jag känner mig gammal

Så när lunarstorm, som jag gick med i den 20 september 2001, besökt 2931 gånger, spenderat otagliga timmar framför, skrivit 2 publicerade "dagens 100 ord" till (av vilka ena blev publicerad i en bok jag har hemma) och samlat ihop 710 statuspoäng vid, skall läggas ner känns det sorgligt. Jag kommer inte att ha barn som läser mina pinsamma bloggar, inte på lunarstorm iaf.

Så nu för att gråta över lunarstorm publicerar jag favoritklipp från mina lunarblogg, från varje år så länge jag varit bloggskrivare. Tack och förlåt lunarstorm! <3

23.8.2002

Idag är/var dagen HELT vanlig. 1.Vakna 2.Göra sig i ordning för skolan. 3.Skolan 4.Gå hem från skolan. 5.Gå in på Lunar. 6. Sova...?Hejdå!

23.6.2003

Mamma köpte en finsk tidning, OHO. Jag tittade snabbt genom det och såg en tävling på baksidan bredvid BESTÄLL TIDNINGEN. Man kunde enkelt vara med i den genom att skicka ett meddelande, trodde jag. Fast när jag skickat det kom det genast ett meddelande: Tack för din beställning! Alltså jag hade beställt tidningen.SKIT! Jag skönk, tills jag försvann. Men jag sade inget. Bara OHO, och mamma ville beställa tidningen. Vilken tur i oturen.

25.3.2004

Här kommer då min kompresentation...Ja ska berätt kort om Jessi...-Hon e glad, sadistisk, gullig, häftig, rolig o allt man kan dröm om en kompis...-Friar me Henka-Aktuellt: Klipper kort hår idag!!!Kram på dej!!!

26.3.2005

De var en solig dag. Pappa o jag skulle till stan på en kaffe. När vi kom till "stora vägen" lös solen rätt i ansiktet på mej. Undrar om pappa ser mej hann jag tänka o i nästa sekund kände jag hur mitt ansikte slog till och vi for i diket.-Hur gick de med dej, frågade jag pappa.Han var oskadd. -Hur är de med dej då, undrade han.-Jag är ok.Det enda jag kände var lite konsti känsla i huvudet, o en smärta vid min kind, alldeles intill ögat. Mannen som var i den andra bilen svor. Han var arg. Hans rygg var tydligen sjuk, o bilarna var kabong. typ Kraschade. Ajdå...Polisen o ambulansen kom. Pappa bad mej gå hem. Jag väntade en stund. Sen gick jag. Nu e jag hemma. Min kind är svullen. Jag misstänker att jag fått en lätt hjärnskakning. Sånt händer. Tack gode Gud att ingen blev allvarligt skadad. Vi hade nog skyddsänglar.

17.1.2006

"Jag undrar hur de känns att vara vacker. Inte så att man själv tycker att man är vacker och andra håller inte med. Inte så att andra tycker man är vacker, men man själv tycker inte de. Utan så att man själv och alla andra tycker de... De skulle jag vilja veta hur känns".

18.3.2006

Jag vet att ni tycker att jag går allt går för snabbt. Jag vet. Men jag vill inte veta.Just nu behöver jag bara ert stöd.Jag går genom en svår period. Kan inte beskriva.Men så e de. Jag behöver inte era suckar över hur dålit jag beter mig.Jag behöver inte tips om hur det verkligen ska gå till.Jag behöver en vän som inte dömmer mina misstag. Kom inte o säg "vad var det jag sa", om jag faller. Kom o hjälp mig upp. Kom o krama mig hårt. Kom o såg att det inte var mitt fel. Kom o säg att allt blir nog bra.Lär er av mina misstag...Men först o främst, lär er av era egna.

7.8.2006

Resan till åbo for helt smärtfritt, inga krockar, ingen åksjuka. Det rullade fram, helt enkelt. Vi tog syrran på i åbo o körde till Siljan. Parkeringsplatsen var lite svårare att nå, bilar susade på hela tiden. "Den stanna ju!" Kommenterade brorsan efter att han riskerat krocka i en bil då han svängde in, men som tur stanna ju den andra bilen. Sen var de ju de där med parkeringsavgift, betala aldrig fullt pris, de blir bara dyrare.Så jag bad varje natt att vi int sku få parkeringsbot, vilket måste ha låtit väldit rolit:"Gode Gud, låt oss inte få p-bot, vi behöver ju de pengarna! (till snus etc. Int jag då, brodern)"På båten var de skoj, var med om bl a.:- att bära en full högljudd svensk medan han dansade nån sorts rysk dans- ljuga att jag var lebb o svensk för att jaga bort dem ur vårt synfält (de for först då jag sa att jag var svensk)- bli förföljd - bli "vän" med förföljaren o hans vänner- ha en romantisk "titanic-stund" med förföljaren- sheika loss - vara med förföljaren till fem på natten.i stockholm, va lyckades jag med där då?joo:- nästan gå vilse o int hitta en tunnelbana (vilket borde vara omöjlit)- vara på gaypride samt ett cafe för homosexuella (såg Babsan)- få kondom av bögar- shoppa alla pengar (shitt shitt shitt)- se hoppande bönor (äkta)- se Michael Jackson wannabe dansasen på tillbaka vägen med båten så hände int mycke:- blev uppbjuden av en esbobo -dra en lögn om att jag studerade psykologi för esbobo- smita undan esbobo så snabbt dansen var dansad (vilket eg. var rätt dumt, med tanke på att han var rätt nice till utseende, men han var ju esbobo, o de säger väl allt!?)sen så ett tips till er pojkar som planerar att få en tjej: överdriv int, låssas int som om du vore mannen i hennes liv om ni träffats igår, säg int va ni tror hon vill höra, säg va ni vill säg:9

22.10.2006

Vaknar, välkomnar dig ångest.Funderar på vad dagen ska gå ut på.Kommer på vad jag glömt. Glömmer bort varifrån jag kommer. Var är hem?Jag försöker komma ihåg att jag hade de bra igår, i alla fall då jag inte tänkte. Jag tänker för mycket, helt enkelt.Jag ringer ett samtal eller två. Den ena svarar,den andra svarar inte. Tider passar inte ihop.Jag tänker på låten When September Ends. When Augusti ends, tänker jag. Då augusti är slut ska jag antingen trivas här, eller så slutar jag. Jag orkar int må så här skit varje stund. Förlåt Försöker hålla bort tårar, det vill ändå smyga sig fram.Tror ni de är så att jag saknar hem? Tror ni jag saknar att vara oansvarig? Tror ni jag saknar mina vänner?Ja och Nej. Ja och Nej.Jag saknar mest av allt mitt liv. Ett liv. Jag känner mig fullkomlit död nu...

1.10.2007

mina jeans har blivit rosa. de var vita. jag ska gråta först i två timmar o sen ska jag lära mamma att tvätta. det var absolut inte min röda strumpa som var i vittvätten. no no. mina strumpor är vita. ibland blå. ibland gröna.

21.1.2008

D är måndagmorgon o jag är pirrig o känner bara hur radioaktivstrålning strålar ut genom mina näsborrar, mun, ja genom alla hål. T.o.m. genom lilla percing-hålet. Jag antar att d e lyckan. Lyckan över vardagen, över att äntligen få en vecka ledigt från arbetet. Tänk er, d här är första gången på över fyra månader som jag får en vecka ledigt! D känns wow.