..eller snarare färga hela världen. Ni förstår, idag har jag färgat mitt hår. Och vårt badrum. De som säger att hemmafärgning funkar också för amatörer har ett badrum utan ytor som kan dra till sig färg. Annars är det kör, som för mig. Mamma kommer att döda mig. Tack o lov att jag flyttar tillbaks till åbo om tre veckor.
Så här går det till då jag färgar hår:
1. Bestämmer att jag behöver en radikal förändring i mitt liv. Planerar att färga håret en radikal färg, typ neongult eller rött.
2. Går till Halpa Halli (för där finns de billigaste färgerna i stan). Tittar på radikala färger. Jämför och funderar. Köper den mest radikala färgen jag i verkligheten vågar. Tänker att jag faktist ska våga se mig i spegeln också närmaste månad (att inte se sig i spegeln är inte ett alternativ när man är glasmästarens dotter och jobbar med speglar, även om det är ett lockande alternativ)
3. Går hem och blandar färgen. Trycker det i håret. Sprättar ner hela badrummet med färg. Torkar. Går ej bort --> svär.
4. Låter det verka dubbla tiden. Får skrämselhicka när hår börjar lossa. Tvättar i panik och har ni inte bara ett färgat badrum utan ett genomdränkt också.
5. Synar resultatet. Förbannar resultatet. Gråter över resultatet. Accepterar resultatet som ännu ett nederlag vi kan övervinna.
6. Älskar resultatet.
7. Skurar badrummet med alla medel i huset.
8. Inget hjälper.
9. Blir dödad av mamma. Åtminstone blev ju håret fint och jag blir ett vackert lik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar