Jag har fastnat i livsfilosofieringar igen. Har lyssnat för mycket på musik som gjort mig för medveten om min lilla roll i världen och om tidens gång, men samtidigt insett min kapacitet bara vilja finns.
Naturen gjorde mig filosofisk idag. Blåbären påminde mig om att jag söker det jag ska hitta långt borta, troende att de finns bättre längre bort när jag hela tiden egentligen haft det jag sökt efter alldeles nära, bara jag grävt lite under de yttersta skiktet. Flum flum.
Så klockan två på söndagsmorgonen vill jag lämna några av tankarna. Så att jag får ventilera och kanske känns det lite bättre då.
- det var lättare förr. min mamma brukade säga att jag ska njuta av barndomen då allt är lätt och visst är det så. Samtidigt är det så mycket intressantare nu. Det här är livet.
- vi söker alla "hjältar och hjältinnor" som ska omvälva våra liv, göra vårt liv (ännu) intressantare eller få oss till bättre mänskor. Någon som ska kämpa för oss när vi inte själv orkar. Om vi bara fattade att fråga efter hjälp och börja förändra själv. Vi kan göra så mycket mer än vi tror.
- vad skulle hända om alla sade vad de menade och menade vad de sade?
... tycker det är onödigt att vara rädd. bara kör. vad gör det om hundra år, egentligen?
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar