Jag har något att erkänna (igen!). Jag är skit på att ta emot negativ kritik. Om någon börjar påpeka att något jag gjort/sagt/inte gjort/inte sagt är "icke-fördelaktigt" eller skit så blir jag jätte sårad. Tar åt det till min person på ett naffs. Det här är hur jag reagerar...
1. Person A säger att min handling X inte var korrekt.
2. Jag blir chockerad, eftersom jag inte menat något illa med X.
3. Jag känner mig sårad, dålig och misslyckad för att handling X gjordes.
4. När chocken lagt sig funderar jag genom min handling X, dess betydelse för person A och hur jag kunde ha gjort för att undvika handling X, eftersom den inte var korrekt enligt person A.
5. Jag ställer mig i försvarsläge eftersom jag oftast inte menat något illa med handling X, utan bara inte tänkt att handling X kunde vara inkorrekt.
6. Jag blir stum och ber om förlåtelse för X eller, ifall jag inte tycker jag kunde ha gjort på annat sätt, låter saken lugna ner sig och gör inget annat än grubblar åt saken X.
7. Gör något för att undvika handling X i framtiden, men känner mig som en lite sämre mänska i framtiden.
Och här skulle jag vilja sätta en punkt 8 där jag kommer över handling X verkan på person A och att jag tar åt mig kritiken på ett konstruktivt sätt men nu är det ju så att jag är skit på det.
Skit också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar