sopp o kopp

Jag har härmed omnämnt mig till King of soups. Iallafall då de gäller morotssoppor. Det finns inget som smakar bättre den kallaste dagen i åbo jag upplevt än en hemmagjort, välkryddad morotssoppa, tillsammans med en varm ostsemla med riktigt smör, lagom smältad. Jag kan bli en väldigt bra husmor om jag inte blir psykolog.

Kock har aldrig varit min grej (det är redan min syster) men när jag var yngre och osäker på mitt karriärval funderade jag på att bli bagare. Men folk fick inte ihop det, en lärare sade rakt ut till mig "att det vore slöseri om jag inte börjar i gymnasiet"... å jag gjorde så.

Men tänk om någon sagt det till Jamie Oliver? Tänk om det bakom min lilla bagardröm fanns en verklig talang?? Eller något som kunnat ha blivit till det.

Små ord och riktgivande samtal kan ha stor vikt hos en osäker person. I tonåren är man ofta väldigt osäker på vad man vill göra i framtiden. Lärare, föräldrar och vänner har alla sina åsikter om vad man ska bli. När man inte själv vet låter man de som tycks veta styra mer än när man klart vet vart vägen bär. Själv har man kanske annat att tänka på än vad man vill göra resten av livet vid den tiden. Eller orkar inte bry sig, vill bara ha kul. Läser jag min dagbok från den tiden var nog tankarna mer kring helgens fester och relationsproblematik än vilken skola jag skulle välja.

Jag har aldrig ångrat varken gymnasieval eller psykologistudierna. Skulle jag verkligen ha velat bli bagare hade jag säkert sökt mig dit. Å jag har bränt mina pepparkakor tillräckligt ofta för att erkänna att jag inte har någon gudagiven begåvning i bakning. Detta gör det inte mindre roligt att baka å göra mat. Jag får vara kulinarist i mitt eget kök och det räcker just nu.

Framtiden, den är ännu öppen.