ska vi gå på café?

Lördagmorgon och jag är tidigt uppe, även om jag somnar kl 3 på natten vaknar jag före kl. 8. Jag är pigg dessutom. Detta gör mig till en morgonmänska.

Imorse har jag funderat på mitt kärlek till café kultur. Insett mina fr.om. barndomen skapade och upprätthållna emotionella band till att gå på café. Varför jag ser café besök som något så fantastiskt är just för att många av mina barndomsårs positivaste händelser ofta utspelade sig i denna miljö. Det har förstås också fortsatt till ungdomsåren och vuxenperioden.

När jag var barn ville vi gärna följa med mamma till stan, ibland mer än andra gånger. Mamma var ofta stressad, men när vi så fort vi kom till stan for in till ett café var stämningen annan, vi fick välja vilken bakelse eller bulle som helst och det fanns ingen stress i luften. Det var total närvaro i situationen. Jag minns fortfarande vilken positiv upplevelse det var att äta en hel sockergris vid tidigare kallade café yvonne när jag aldrig tidigare orkat en hel bakelse eller bulle (något som var till glädje för mina syskon som fick resterna). Det var också roligt för oss att se hur många sockerbitar vi vågade gömma i mammas kaffe.

Tyvärr blev dessa café besök allt färre och mer stressade med årens gång, viktväktning kontrades med att ingen bulle skulle tas och den tråkiga kaffen dracks upp i ett hast.

Å andra sidan har vi också genom tiderna ofta samlats med familjen just i caféer, det gör vi fortfarande. Att köra tiotals kilometer bara för att dricka kaffe på ett nytt och trevligt ställe är på alla sätt glädjande, även om vägen varit lång.

I ungdomsåren (hemska saker, låter som jag skulle vara mycket gammal) var caféet ett ställe att vila efter en jobbig dag eller träffa mänskor. Känslor har djupnat mellan en fylld och en tom kaffekopp, vänner har återförenats. Det finns något så kravlöst över en kopp kaffe och något sött som gör en ofta öppen för dialog. Man kan fokusera på en person utan att det blir påtryckt eller onaturligt och diskussion kan alltid öppnas över hur gott det är. Endorfin- och koffeinkicken har sällan heller en negativ effekt.

Det här tankarna var inte långt ifrån mig, men ändå hade jag inte insett den stora bilden. Jag tror många delar dessa upplevelser och det är glädjande att ha i bakhuvudet och se att cafébesök inte endast handlar om vardagslyx.

Men nu tar vi kaffe!

Och en rolig sak, tryck här.