kontrasteranden.

Kontrasteranden.

Har du tänkt på hur viktigt det är med jämvikt i livet och hur mycket tid man lägger på att upprätta hålla den? Jag gör det i alla fall. När ena änden av något, vad som helst, blir för mycket, kräver jag att denna polarisering skall neutraliseras med den andra motpolen. Flummigt? Låt mig ge exempel...

När jag plötsligt märker att jag har allt för mycket för mig och hinner inte med något så viktigt som kvalitets-Heidi-tid (dvs. tid då jag flummar för mig själv på stan eller dyl.) så börjar jag rensa bort så att jag inte har annat än kvalitets-Heidi-tid vilket i den värsta ändan blir skittråkigt och ensamt så jag börjar återigen plocka på mig en massa grejs och så fortgår den onda cirkeln.

När jag diskuterar med en ny mänska och jag märker att saker går för snabbt in på områden jag upplever lite väl personliga tills det till sist bara blir konstig stämning byter jag till något uberneutralt, som att diskutera tv-serier eller vädret.

När jag är svag söker jag mig till den starkaste. Då brukar också jag bli bättre om några dar.

Efter en extremt social dag som idag är jag inte mer än glad för att vara tillbaka i en tom lägenhet, med en favoritbok ("Fallhöjd" av Nick Hornby, väldigt underhållande) i ena handen och en kopp te i andra (när jag bara klarar av separationsångesten från datorn)...

Så. Konstrastera vidare :)

För att öka min bloggs flumnivå sätter jag upp en bild föreställande receptet på en farligt god efterrätt = kaloribomb.