De senaste 3 dagarna har jag lidigt av ett för mig intressant och ovanligt fenomen. Hungerslöshet. Matfantast som jag råkar vara så passar detta mig väldigt dåligt, det är helt enkelt inte lika givande och roligt att äta när man inte får fylla något biologiskt behov. Tur att det finns en annan typs hunger som kallas "snålhet" och detta inte hindrar mig från t.ex. en glassportion. Livet vore så mycket tråkigare och fattigare om man inte fick äta gott. Det är lätt att kritisera mänskor som "lever för att äta istället för att äta för att leva", men jag tycker inte man ska undervärdera matens betydelse som en viktig krydda i livet. Efter en lång arbetsdag ser jag inte framemot kokta makaroner och ketchup och skulle därför aldrig äta det. Jag är väl ett lyxbarn när jag inte förstår idéen bakom att äta bara för att bli mätt. Som att sova fastän man är pigg bara för att man inte har något bättre att göra. Nej, jag vill uppleva att saker fyller andra än mina biologiska behov.
Samtidigt bör man inte gå emot sina behov bara för att man inte emotionellt känner något behov för det. Ingen mår bra av att gå hungrig, trött eller i brist på närhet. Balans i allt. Men de tjänar ett syfte utanför våra biologiska behov som inte är att trotsa. Jag tycker inte nutidsmänskan är sämre bara för att måltider handlar lika mycket om sociala som kroppsliga behov, även om hon må vara mer hedonistisk. Jag ser det mer som att slå flera flugor i en smäll.
På tal om mat så ska jag äta sniglar för första gången i mitt liv i morgon... Spännande! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar