spark.

Ibland sparkar livet till en lite. Vaknar till av oro. Inser att saker ändrats. Det vita har blivit mindre vitt, helt enkelt.


Jag tycker att jag har blivit bättre på att känna av olika stämningar i luften. Eller mer känslig, kan man väl säga. Att ana när något ändras i relationers balans. Att känna efter när någon behöver få höra något eller när något behöver ske. När nya känslor kommer in i bilden, när rädsla infaller, när tvivel tar form.

Fast hur kan jag veta att det inte är min tro på att något har ändrats som får relationerna att reagera och inte det som ursprungligen skapade obalansen? Och framförallt, vilken nytta har jag av att vara känslig för stämningar om jag inte kan manipulera dem till det de en gång var eller kunde i bästa fall vara?

Det har jag funderat på idag.