Vad fin himlen är klockan 20.30 när man går hem genom stan denna kväll i maj! Lilaspräcklig, knappt några moln. Vårdbergsparken färgglad av skräp, tystnaden infaller sig efter studerandenas helg.
När vi satt där bland vita och av åren gulnade mössor tänkte jag att man nog aldrig slutar vara student. Här finns 60-80 åringar som fortfarande vill fira, minnas och sjunga studenternas sång. Jag undrar vad de minns av sina studier och liv som unga akademiker. Undrar vad de vill glömma, undrar vem de saknar.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att få studera. Studera just det jag vill, precis var jag vill. Jag är här var jag vill vara. Jag önskar jag kunde ha den tanken i huvet när jag läser på den sista tenten och presenterar det sista. Jag önskar jag kunde njuta av att studera varje dag, inte bara roliga dagar. Jag önskar varje dag vore en rolig dag i studiernas tecken, för så har jag känt tidigare.
Jag vill också komma till vårdberget när jag är 80år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar