Nu är det nu.

Midsommarhelgen har varit underbar mot alla odds, dvs. trots att vi ännu inte visste alls vad vi skulle göra kl. 20 på midsommarafton och jag grät av trötthet och leda när jag körde hem från jobbet. 3 fester, x antal skål. Men nu efteråt känns det toppen. Så länge man har en äkta vän bredvid en så räcker det. Och plötsligt så blev det ju många vänner.

En sak som jag insett sedan jag börjat jobba med patienter vars hela liv kretsar kring nuet är hur fantastiskt det kan vara att bara fokusera på vad skulle kunna göra denna lilla stund så bra som möjligt. Visst följer minnena med som rädslor och glada minnen som livsbetydelse, och visst försöker man odla drömmar om framtiden som förskönar nuet en tid för patienterna (som att vi kan ta en kaffe och glass vid halpa-halli någon vacker dag), men det är ändå bara nu som gäller.

Nu är det nu är förövrigt de små ord som har vandrat med mig genom livet. Ett citat som följt med mig vartän livet bär i all sin enkelhet. Första gången jag tänkte det var jag 6, nu är man 21. Löjligt egentligen, men orden har blivit mina. Före det där dumma barnprogrammet tog mitt citat till namn. Det är först när man bortser från dess enkla budskap som man inser att jag aldrig kommer att kunna säga att stunden som just var aldrig kommer tillbaka. Och att det enda som spelar någon roll är nuet och vad man gör av just den här stunden. Jag gillar nuet.

Sovmorgon. Mys. Villaliv. Glass. Fäboda. Vän. Tacksamhet.

Och förövrigt tar vi en dag i taget nu. Det räcker för mig.