Jag vet hur det kan bli vissa nätter när man bara längtar efter att få berätta om allt åt någon som lyssnar och som inte bryr sig fastän det inte var så uttänkt och fastän man inte är världens mognaste mänska för att man inte kunnat bearbeta och sätta ord på sina känslor men all denna svaghet gör det hela mycket finare. Och sen när någon säger att det är ok och man får somna in.
Jag vet hur det kan bli vissa dagar när man bara väntar att någon ska säga vad de känner för att allt utanför dessa ord som bara är ord som kan bli så fel om de missförstås är bara ett hopkok av suddiga bilder från saker som har fyllt ens tomrum när man saknar någon som säga hur det känns bara man skulle få den rätta frågan.
Till sist blir man bara frustrerad.
Och så undrar man om paradoxerna är bara lögner för man blir aldrig klok på dem.
Men det gör ingenting alls, ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar