höstsaknad.

Just nu har jag en liten liten österbottensaknad. Den kom helt plötsligt och jag är inte riktigt säker var jag ska placera den eller vad jag ska göra med den. Det är helt enkelt något med de senaste höstar som smakar österbottnisk nostalgi. Kanske för att man alltid ska bli van med ett liv "hemifrån" just på hösten, från att ha varit 4 månader i trygga gamla vänners och familjs sällskap.

Jag minns mitt första år i Åbo. I min dagbok skrev jag något sånthär: "Jag önskar jag kunde säga att jag trivs här, att jag känner att jag har en meningsfull vardag, att jag inte saknar hem, att jag känner mig hemma här...men jag kan inte." Jag minns de morgnar då jag inte ville stiga upp för att det inte var någon/något bekant i närheten. Jag minns att jag skämdes för att jag inte ville stanna i åbo längre än tre veckor, för att jag helt enkelt inte klarade av det. Jag minns att jag funderade på allvar i att skita i min dröm om att bli psykolog och istället bli bagare i jeppis, bara för att saknaden och isolationen fick mig att må dåligt.

Idag är saknaden jag känner bara en bråkdel av vad den var för två år sedan. Idag mår jag bra och trivs på riktigt i åbo. Idag skulle jag inte vilja bo i österbotten, inte just nu iallafall. Men jag drömmer ibland om höstvindarna som omsluter en när man går efter gatorna i jakobstad och om vissa vänners kramar och diskussioner, som man aldrig har här.